Sagan om mig och vikten
Hej och välkommen till min personliga gå-ner-i-vikt-försöks blogg!
Tänkte bara kort berätta bakgrunden till varför allt detta började.
För 3 år sedan vägde jag 50 kilo. Jag var 167 lång och var rätt smal. Jag tänkte aldrig på vad jag åt då eller på min vikt. Med åren då jag började på p-piller och samtidigt började äta mer började jag öka i vikt. Ofta är det så att ju äldre man blir ju segare blir ämnesomsättningen. Idag ligger jag på 66 kilo och är fortfarande lika lång.
Jag blev beroende av kolhydrater. Pasta ,potatis, bröd. Jag kunde vräka i mig kolhydrater till frukost lunch och middag. Samtidigt som jag har hela tiden mått så extremt dåligt.
Både min pojkvän och mina vänner säger att "du ser ju normal ut" men de alla håller med om att jag har fått pluffsig mage (min bästa vän brukar skoja om min marshmallow mage), stor rumpa och stora lår.
Visst, med kläder på ser jag ut som vilken normal viktigt tjej som helst men när jag sitter när får jag tre stora valkar på magen och mina lår och rumpa är otroligt dallriga.
Samtidigt handlar det inte om man ser "normal" ut. Utan det handlar om att man ska trivas med sig själv.
Kanske är det att vi bryr oss så mycket för att kändisar är så smala och perfekta. Fler och fler tjejer tränar sönder för att få den perfekta kroppen med den perfekta helt platte magen.
Jag har jätte länge försökt gå på en diet men aldrig lyckats hålla mig till den. Jag hatar träning och därför har det varit svårt för mig att komma igång med viktnedgången.
Jag började nu i måndags den 17/1-2011 att skärpa mig.
På www.kostdoktorn.se hittade jag en diet som heter "LCHF - LOW CARB HIGH FAT".
Där man uteslutar kolhydrater men äter väldigt mycket fett i form av smör, grädde, fisk, avocado, etc..
Jag tänker ladda upp recept och tips och uppdateringar hur det går för mig. Det kanske inte funkar, många dieter är bara dåliga och håller inte i längden men det är värt ett försök!
Tack och Hej!
J.
Tänkte bara kort berätta bakgrunden till varför allt detta började.
För 3 år sedan vägde jag 50 kilo. Jag var 167 lång och var rätt smal. Jag tänkte aldrig på vad jag åt då eller på min vikt. Med åren då jag började på p-piller och samtidigt började äta mer började jag öka i vikt. Ofta är det så att ju äldre man blir ju segare blir ämnesomsättningen. Idag ligger jag på 66 kilo och är fortfarande lika lång.
Jag blev beroende av kolhydrater. Pasta ,potatis, bröd. Jag kunde vräka i mig kolhydrater till frukost lunch och middag. Samtidigt som jag har hela tiden mått så extremt dåligt.
Både min pojkvän och mina vänner säger att "du ser ju normal ut" men de alla håller med om att jag har fått pluffsig mage (min bästa vän brukar skoja om min marshmallow mage), stor rumpa och stora lår.
Visst, med kläder på ser jag ut som vilken normal viktigt tjej som helst men när jag sitter när får jag tre stora valkar på magen och mina lår och rumpa är otroligt dallriga.
Samtidigt handlar det inte om man ser "normal" ut. Utan det handlar om att man ska trivas med sig själv.
Kanske är det att vi bryr oss så mycket för att kändisar är så smala och perfekta. Fler och fler tjejer tränar sönder för att få den perfekta kroppen med den perfekta helt platte magen.
Jag har jätte länge försökt gå på en diet men aldrig lyckats hålla mig till den. Jag hatar träning och därför har det varit svårt för mig att komma igång med viktnedgången.
Jag började nu i måndags den 17/1-2011 att skärpa mig.
På www.kostdoktorn.se hittade jag en diet som heter "LCHF - LOW CARB HIGH FAT".
Där man uteslutar kolhydrater men äter väldigt mycket fett i form av smör, grädde, fisk, avocado, etc..
Jag tänker ladda upp recept och tips och uppdateringar hur det går för mig. Det kanske inte funkar, många dieter är bara dåliga och håller inte i längden men det är värt ett försök!
Tack och Hej!
J.
Kommentarer
Postat av: amanda
Åh gud, vi sitter i samma sits du och jag! Jag har dock inte gått upp jättemycket, men jag märker så väl att det är p-pillernas fel.
har börjat kika lite på LCHF-dieten och försöker väl hålla mig till det så mkt som möjligt.. svårt bara när man delar kök med sina föräldrar, då finns det ju massvis med kolhydrater hemma jämt!!
Men det jobbigaste är variationen, jag tröttnar lätt på att äta samma saker JÄMT!
och jag är inte mycket för oliver och andra "konstiga" grönsaker ;)
Trackback
